Här kan vi svara: insandare@vk.se

Köttskatt för klimatets skull
Allt fler debattörer propagerar för miljöskatter på animaliska livsmedel, en så kallad köttskatt. Orsaken till att en sådan skatt diskuteras är att djurhållningen enligt FN globalt står för 18 procent av mänsklighetens växthusgasutsläpp och är ett av de allra största problemen vad gäller bland annat markförstörelse, ökenspridning, övergödning och vattenförstörelse.
Efterfrågan på betesmark för nötdjur är det som driver regnskogsskövlingen på de flesta håll i världen och utgör därför det allra största hotet mot biologisk mångfald. Idag används 70 procent av den regnskogsmark som skövlats av människan till bete för nötdjur och ytterligare en yta av Belgiens storlek skövlas varje år bara i Amazonas.

I Sverige står djurhållningen för ungefär en fjärdedel av växthusgasutsläppen och är huvudorsaken till försurning och övergödning. Östersjöekosystemet är idag nära en total ekologisk kollaps på grund av den övergödning som framför allt djurhållningen orsakar. Animalieproduktion är kort sagt en av våra allra största miljöbovar i alla kategorier och på alla nivåer såväl globalt som lokalt.
Därför är det mycket viktigt att vi minskar köttkonsumtionen radikalt för att inte köra det globala ekosystemet i botten. Och det är bråttom. En minskning av köttproduktionen innebär reduktion av växthusgasutsläppen helt utan några infrastrukturinvesteringar eller kostnader för samhället. Minskad köttkonsumtion minskar dessutom inte bara de direkta utsläppen från animalieproduktionen.

Den frigör dessutom stora jordbruksarealer för hållbar biobränsleproduktion och möjliggör koldioxidsänkor genom återskogning av betesmark. Produktion av animaliska livsmedel är nämligen extremt resurskrävande i relation till produktion av vegetabiliska livsmedel med samma näringsvärde. I Sverige använder vi drygt två tredjedelar av de grödor vi odlar som djurfoder. Genom att låta djur äta maten innan vi äter djuren mångdubblar vi den odlingsareal som behövs för att mätta varje människa.

Minskad global köttkonsumtion skulle också ge positiva effekter vad gäller livsmedelspriser och fattigas tillgång till mat. Efterfrågan på agrobränslen som etanol och biodiesel har fått livsmedelspriserna att skjuta i höjden.
Men det är bara droppen som fått bägaren att rinna över. Grundorsaken till den pågående matkrisen är vår höga och snabbt ökande köttkonsumtion. Idag används ungefär 70 gånger mer mark för att producera kött än för att producera etanol. Miljöskatter är ett effektivt sätt att minska efterfrågan på animaliska produkter och därmed utsläppen från djurhållningen.

Allmänhetens kunskap om djurindustrins extrema negativa miljöeffekter växer. Med den ökande kunskapen växer också acceptansen för styrmedel för att begränsakonsumtionen.
De flesta svenskar har full förståelse för att vi har miljöskatter på bensin och diesel. Det är därför svårt att se att vi inte skulle acceptera miljöskatter på animaliska produkter när vi inser att djurhållningen för animalieproduktion står för en nära dubbelt så stor del av världens globala växthusgasutsläpp som vägtransporterna.

Det lär inte dröja länge innan alltfler länder börjar inse att köttskatt är ett effektivt, snabbt och billigt sätt att minska växthusgasutsläppen.
I och med den höga medvetandegraden om djurhållningens miljöpåverkan hos den svenska allmänheten har Sverige chansen att gå före och utveckla ett system för punktbeskattning av kött. På så sätt kan vi snabba på processen med införandet av liknande styrmedel i fler länder.
Per-Anders Jande
Svensk mat- och miljöinformation

2008-08-06

Fientliga industrier styr vår politik
Publicerad i SvD: 29 juli 2008, 04.40

Livsmedelsverket och Jordbruksverket åker till Kina för att försöka öppna upp för ökad köttexport. De hymlar inte med att de åker på den svenska köttindustrins uppdrag. Djurindustrin är en av våra allra största miljöbovar och utgör huvudproblemet vad gäller försurning, övergödning och östersjöekosystemets kollaps. Samtidigt står denna industri för en fjärdedel av Sveriges växthusgasutsläpp. Animaliska livsmedel är den källa till utsläpp av växthusgaser där vi har störst potential att snabbt minska våra växthusgasutsläpp. Genom att punktbeskatta animaliska livsmedel på samma sätt som vi beskattar bensin och andra miljöskadliga produkter, samtidigt som vi stimulerar konsumtion av vegetabilier, skulle vi kunna få ner animaliekonsumtionen och därmed växthusgasutsläppen avsevärt. Sänkningen skulle ske snabbt och helt utan kostnader för samhället.

Men nu tänker alltså våra svenska myndigheter i stället arbeta för ökad köttproduktion för export till Kina. På uppdrag av vår smutsigaste industri – djurindustrin – kommer våra myndigheter att aktivt arbeta för ökade växthusgasutsläpp och ökad förstörelse av den svenska miljön. De kommer aktivt att arbeta mot uppställda miljökvalitetsmål och de klimatmål som diskuteras i Sverige och internationellt. Djurindustrins lobbyorganisationer med LRF i spetsen har i dag en nästan absolut makt över Sveriges livsmedelspolitik och därmed över en stor del av den reella klimatpolitiken. Och djurindustrin vill absolut inte sänka sina utsläpp, utan kraftigt höja dem.

Varför låter vi våra mest miljöfientliga industrier styra Sveriges klimatpolitik och varför motarbetar våra myndigheter aktivt uppställda miljömål? Vi måste påminna våra politiker och myndigheter om att vi aldrig kan nå uppställda miljömål så länge vi för en politik som går i motsatt riktning.

Vi måste börja kräva en politik som gynnar vår miljö och våra barn i stället för en politik som kortsiktigt gynnar en liten men extremt klimatfientlig industri.
Per-Anders Jande
Informationsansvarig på Svensk mat- och miljöinformation, Spånga

Ökad efterfrågan på mat i Asiens växande ekonomier och torka i tunga exportländer har snabbt krympt världens matlager. De prishöjningar som följt har i flera fattiga länder lett till matkravaller.
****
Läs hela: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1294695.svd

–klipp–
Ökad efterfrågan, utbudseffekter och portföljinvesteringar bakom stigande råvarupriser
En orsak till de höga råvarupriserna är den ökade efterfrågan på världsmarknaden från tillväxtekonomier. Högre inkomster per capita i Kina, Indien och andra snabbt växande ekonomier har lett till ökad efterfrågan på livsmedel och även förändringar i sammansättningen av livsmedelskonsumtionen. Särskilt har efterfrågan på kött ökat, vilket i sin tur drivit upp efterfrågan och priserna på foderspannmål. Detta sprider sig också vidare till övriga livsmedelsgrödor. Det är rimligt att tro att efterfrågan på livsmedel i världen kommer att förbli hög.
–klipp–

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=86230&a=1142424&lid=puff_1142447&lpos=lasMer
Mat för planeten
Marianne Schönning blev KRAV-bonde av övertygelse. Då var kor och mjölkproduktion sinnebilden för ”det goda”. Men i spåren av de snabba klimatförändringarna utmanas hela bilden av den goda maten.

I Mat för planeten träffar Dokument inifråns Marianne Spanner och Pär Fjällström några av dem som börjat fundera över matens betydelse för att rädda planeten.

- Det är väldigt sinnligt med kor. Kor är utmärkta att gråta hos. De är stora, lugna och trygga, säger Marianne Schönning.

Sedan generationer tillbaka har kossan symboliserat det goda, allt från mjölken i skolan till de öppna landskapen. Därför är den också ett smärtsamt tydligt exempel på hur kunskapen om klimateffekten är på väg att förändra vår värld. Nu är kossan på väg att bli symbol för hur maten bidrar till att förstöra klimatet. Inte ens en KRAV-bonde som Marianne Schönning går fri.

I Dokument inifrån träffar Marianne Spanner och Pär Fjällström konsumenter, bönder och handlare som har insett att klimateffekten kommer att förändra våra vanor i matbutiken.

Men alla är också osäkra på hur det ska gå till. Ska vi lära oss att välja bort produkter som är särskilt skadliga för klimatet? Och hur ska man isåfall välja? Det visar sig att en svensk tomat kan vara allt från sämst till bäst bland tomaterna i grönsaksdisken. Allt beror på hur tomaten har odlats.

Väldigt bra för miljön att sluta äta nötkött

Som Pernilla Sjögren Larsson och Anette Sunnanstad skriver i NT 12 maj ger hållning av nötdjur upphov till stora utsläpp av metan och lustgas, som är mycket kraftiga växthusgaser. Att sluta äta nötkött har alltså mycket stora positiva effekter för miljön. Men debattörerna vill ändå argumentera för att det inte skulle vara miljövänligt att sluta äta nötkött.

De argument som används är att korna betar på marker som vi inte kan använda till att odla mat till människor. Det är delvis sant, men som situationen ser ut idag går mer än 2/3 av Sveriges åkermark åt till att odla foder till köttindustrin. Även vall odlas till större delen på mark som det hade gått mycket bra att odla spannmål eller annan mat till människor på.

Vidare påstås att svensk nötköttsproduktion behövs för miljökvalitetsmålen ”ett rikt växt- och djurliv” och ”ett rikt odlingslandskap”. Sanningen är att mindre än 20 procent av betet från svenska nötdjur bidrar till biologisk mångfald på något sätt, enligt beräkningar av experter på Världsnaturfonden och Sveriges Lantbruksuniverisitet.

Dessutom är det så att ju mer kött som skall produceras från djuren, desto fler djur behövs för att bevara den biologiska mångfalden i hagmarkerna. Ju tidigare djuren slaktas, desto fler kalvar per betande djur behövs för att hålla populationen uppe. Kalvarna får hela eller delar av sitt näringsintag från mjölk och bidrar därmed inte till bete i samma utsräckning som vuxna kor. Fler djur leder förstås till större utsläpp av växthusgaser. Om vi vill bevara hagmarksbiotioperna på ett ur miljösynpunkt optimalt sätt skall vi låta djuren beta utan att slakta dem.

Vi bör också betänka att hagmarksbiotoperna är människokonstruerade, artificiella biotoper och att det är av kulturhistoriska skäl – inte av miljöskäl – vi väljer att bevara dessa. Eftersom bevarandet sker till en väldigt hög miljökostnad är det lätt att argumentera för att det inte är rimligt att behålla alla dessa marker. Ur ett brett miljöperspektiv och framför allt ur ett klimatperspektiv skulle det naturligtvis vara bäst om vi lät huvuddelen av dessa marker återgå till sitt naturliga tillstånd – skog.

Växelbruk med odling av baljväxter är förstås bra för att kvävesätta jorden och leder till ökad bördighet, som debattörerna skriver. Men baljväxterna bör förstås ätas direkt av oss människor. Baljväxter i kombination med spannmål ger samma näring som vi kan få från kött. Skillnaden är att vi behöver ungefär en tiondel av markytan när vi tar näringen direkt från vegetabilier som när den kommer från nötdjur.

Debattörerna säger vidare att den ökade efterfrågan på ekologiskt odlade livsmedel kräver nötdjur för produktion av stallgödsel. Men idag är problemet inte att det finns för lite gödsel, utan att det finns för mycket gödsel. Detta orsakar övergödning, försurning och stora utsläpp av den kraftiga växthusgasen lustgas. Dessutom går det utmärkt att bedriva ekologisk odling helt utan stallgödsel eller annan gödning med animaliskt ursprung. Det råder ingen brist på halm, växtrester, alger, tång och andra vegetabiliska gödningsmedel.

Debattörerna påstår också att svensk nötköttsproduktion ger upphov till lägre växthusgasutsläpp än importerat kött. Det påståendet är korrekt för visst importerat kött, men långt ifrån för allt importerat kött. Just nu råder exportförbud för kött från Brasilien, som annars står för en stor del av importen till Sverige. Detta kött orsakar högre växthusgasutsläpp än svenskt nötkött, speciellt om korna fötts upp på
skövlad regnskogsmark. Men att det finns ett produktionssätt som är något sämre betyder förstås inte att svensk produktion är bra ur ett klimatperspektiv.

Oavsett importförbudet importerar vi dessutom mest nötkött från Irland, med samma klimatpåverkan som svenskt kött. Om köttet är svenskt eller importerat spelar en ganska liten roll i klimathänseende – alla typer av nötkött tillhör det mest klimatfientliga du kan äta.

Samtliga debattörernas argument för att nötköttskonsumtion skulle vara bra för miljön visar sig alltså vara rena lögner. Köttproduktionen tar enormt mycket större landområden i anspråk än vegetabilieproduktion. Och det är till mycket stor del odlingsbar mark – speciellt i Sverige, med vår korta betessäsong. Svenska kor kan bara vara ute och beta 4-5 månader om året och kan därför inte ens i teorin få huvuddelen av sin föda från något annat än odlat foder. Nötköttsproduktion är hur man än vrider och vänder på saken ett extremt slöseri med odlingsbar mark.

Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO är djurhållning för köttproduktion en av de allra största orsakerna till våra allvarligaste miljöproblem – på alla skalor från den lokala till den globala. Växthusgasutsläppen är bara ett i mängden av allvarliga problem som djurhållningen skapar. Nötkött är inte bara det mest klimatfientliga, utan generellt det mest miljöfientliga du kan äta. Det enda kostval som i stor skala kan vara miljövänligt är en vegetarisk diet.

Per-Anders Jande
Informationsansvarig,
Svensk mat- och miljöinformation

1) Staten ska inte i onödan styra individens matkonsumtion. Subventionerna till det finländska lantbruket motsvarade 47% lantbruksproduktionens värde. De största stödsummorna gick till djurindustrin. Siffrorna i Sverige torde vara snarlika. Eftersom kött är mycket dyrare att producera i förhållande till vegetabilier så påverkas köttets slutpris och därmed konsumtionen mycket mer av subventionerna. En köttskatt i Sverige kan kompensera för detta. Subventionerna kommer vi inte åt eftersom de till stor del beslutas på EU-nivå.

2) Ökat köttätande leder till svält. I genomsnitt dör 13 689 barn varje dag av akut undernäring. Nu riskerar ytterligare 100 miljoner människor svält, enligt FN, på grund av kraftigt höjda matpriser. Enligt EU-kommissionen, Marianne Fischer Boel, är den ökade köttkonsumtionen huvudorsaken. Det krävs många gånger mer åkermark för att producera kött än vegetabilier vilket ökar efterfrågan på jordbruksmark vilket i sin tur driver upp priserna. Om ingenting görs räknar FN med en fördubblad köttkonsumtion 2050. Det vore en katastrof för världens fattiga.

3) Köttproduktionen leder till växthusgasutsläpp. Globalt står jordbruksektorn för 25% av växthusgasutsläppen, varav köttproduktionen står för 18%. Officiell står jordbruksektorn i Sverige för 13-14% av växthusgasutsläppen. Men då har man inte räknat in exempelvis import av kraftfoder (soja) vilket leder till stora växthusgasutsläpp då regnskog huggs ner. Totalt är svenskt jordbruk och köttproduktion inte mycket bättre än det internationella genomsnittet. Dessutom är hälften av allt nötkött som konsumeras i Sverige importerat. Transportsektorn står för 13,5% av växthusgasutsläppen. Varför skulle 60-70 procent av priset på den miljöfarliga bensinen kunna bestå av skatt, medan köttet både har en skattesubventionerad produktion och en låg moms på 12 procent?

4) Den höga köttkonsumtionen skadar hälsan. Världscancerfonden har uppgraderat varningen för rött kött till högsta nivån och avråder helt ifrån alla processade charkvaror, som korvar och pastejer. Budskapet är att äta mindre än 500 gram tillagat rött kött i veckan.

Forskning på Chalmers Tekniska Högskola visar att köttskatt är effektivt. Det räcker med 15 kronors skatt per kilo nötkött för att minska konsumtionen med 13 procent.

Den inslagna vägen när det gäller klimatmärkning av mat riskerar att leda till en situation där märkningen får motsatt verkan och i stället bidrar till att öka utsläppen av växthusgaser, skriver miljöforskarna Stefan Wirsenius och Fredrik Hedenus.

Produktionen av mat i världen står för omkring en fjärdedel av de totala utsläppen av växthusgaser, vilket är ungefär dubbelt så mycket som utsläppen från världens transporter. Mot denna bakgrund lanserade Krav och Svenskt sigill nyligen ett förslag till klimatmärkning av mat. Ett vällovligt initiativ eftersom vad vi äter spelar stor roll för våra utsläpp av växthusgaser. Problemet är bara att det förslag som Krav och Svenskt sigill tagit fram inte vägleder konsumenten i det viktigaste valet – vilken slags mat vi väljer.
Växthusgasutsläpp från mat skiljer sig från utsläpp från energi och transporter.
När man talar klimat pratar man ofta om koldioxid och fossila bränslen, men de viktigaste växthusgaserna från matproduktion är lustgas och metan. Och så länge transporten av mat inte sker med flyg, är koldioxidutsläppen från transporterna av mat obetydliga jämfört med utsläppen av lustgas och metan.
Ingen lustig gas
Lustgas kommer främst från gödslad mark, och markkrävande mat, som kött, ger därmed höga utsläpp av lustgas. Nötkött och mjölk orsakar dessutom stora utsläpp av metan som bildas i kornas magar. Detta gör sammantaget att ett kilo nötkött orsakar ungefär sex gånger högre utsläpp jämfört med kyckling och mer än femtio gånger högre utsläpp jämfört med bönor.
Det finns inget sätt att avsevärt minska dessa utsläpp med tekniska lösningar eller förändringar i produktionssätt. Djuren kräver sitt foder för att växa, och hur kornas magar fungerar ändrar vi inte på hur som helst. De stora skillnaderna i utsläpp mellan olika slags mat kommer därför att kvarstå, även om man sätter in åtgärder för att minska utsläppen från produktionen.
Krav och Svenskt sigill har valt att klimatmärka produktionen. I ett första steg har man tagit fram kriterier för fisk, frukt, grönsaker, spannmål och bönor. Ännu har man inte bestämt hur man ska klimatmärka den största klimatboven – nötköttet, men man har redan slagit in på en väg som leder fel.
Att man valt att klimatmärka produktionen innebär att fisk kommer att klimatmärkas om den orsakar utsläpp mindre än 2 kg koldioxid per kg ätbar fisk, vilket är ganska lågt för att vara fisk. Bönor å andra sidan som i vanliga fall släpper ut omkring 0.2 kg koldioxidekvivalenter per kg, kommer inte att klimatmärkas om de paketeras i en klorblekt förpackning. Trots att klorblekning spelar en obetydlig roll när de gäller utsläppen av växthusgaser.
Cykla och ät vegetariskt
Effekten av detta blir märklig – den miljömedvetna konsumenten som gör ett aktivt val av fisk bidrar till utsläpp som är tio gånger större än dem från den omedvetna konsumenten som bara plockar första bästa klorblekta förpackning med bönor från hyllan.
Vi har blivit vana vid att politiker och forskare uppmanar oss att cykla och åka kollektivt istället för att ta bilen. Men få vågar säga att det är dags att dra ner på nötköttet för klimatets skull, och i stället äta mer kyckling eller vegetariskt. Trots att det valet är väl så viktigt som att ställa bilen. Det vet Krav och Svenskt sigill, men skriver uttryckligen att man inte vill hjälpa konsumenten i det valet. I stället vill man påverka produktionen av mat. Det finns åtgärder att göra när det gäller produktionen och det är bra att man visar på en del av dem. Men det innebär inte att man får glömma den kanske viktigaste åtgärden – konsumentens kostval.
Sporra producenterna
Hur skulle då ett bättre alternativ se ut? Dela in mat i olika jämförbara grupper, exempelvis kött, spannmål, grönsaker etcetera. Sätt sedan en gräns för hur stora utsläppen av växthusgaser får vara inom varje grupp. Klimatmärk de typer av varor som ligger under gränsen. På det viset vägleder märkningen konsumenterna mot den mat som faktiskt på allvar kan påverka våra utsläpp av växthusgaser.
För att inte behöva göra fullständiga analyser av utsläppen från varje producent kan detta sedan kombineras med ytterligare krav, såsom att transporten inte får ske med flyg eller att växthuset inte får värmas med olja. På det viset sporrar man samtidigt producenterna att minska sina utsläpp.
Om Krav och Svenskt sigill fortsätter på den inslagna vägen även när det gäller klimatmärkning av mjölk och kött, riskerar vi få en situation där märkningen bidrar till att öka utsläppen av växthusgaser. Märket får konsumenten att tro att biffen är ett bra klimatval, och köper kanske lite mer. Vi har fått en märkning som leder ifrån i stället för till en klimatsmartare diet.
Stefan Wirsenius
dr miljövetenskap, Chalmers
Fredrik Hedenus
fil lic miljövetenskap, Chalmers

Gårdsstödet från EU uppgick till 0,5 miljarder euro, LFA-stödet till 0,4 miljarder euro och miljöstödet till 0,3 miljarder euro.

Trädgårdsnäringen fick drygt 59 miljoner euro i stöd. Stödet till växthusnäringen utgjorde merparten därav. Stödet till trädgårdsnäringen motsvarade mindre än 14 procent av produktionens värde. Även om man bortser från stödet hade trädgårdsnäringen större intäkter än utgifter.

Lantbruket sysselsatte i fjol i snitt 89 000 personer. Dessa utgjorde 3,6 procent av den sysselsatta arbetskraften. (FNB)

Mulljordarna rena klimatbomberna

Den jämförelsen gjorde SVT-programmet Dokument Inifrån när det granskade maten och klimatet under titeln ”Mat för planeten” på söndagskvällen.

Just odlingen på mulljordar står för drygt en fjärdedel av jordbrukets utsläpp av växthusgaser, uppgav programmet. Ändå säljs det idag kravmärkta grönsaker som odlats på mulljordar.

Johan Cejie på Kravs regelutveckling kallar i programmet mulljordsodling för en svensk motsvarighet till regnskogsskövling. Men ett förbud mot odling på mulljordar skulle slå hårt mot kravbönder, anser han.

Konsumtionen av kött och mjölk i Sverige står för så mycket som en fjärdedel av utsläppen av växthusgaser. På global nivå står den animaliska livsmedelsproduktionen för 18 procent av utsläppen. Så varför har vi inga miljöskatter på kött och komjölk?

FRIA TIDNINGEN En intressant konflikt om svenskarnas och västvärldens matvanor är under uppseglande. För köttkonsumtionen ökar ännu mer än utsläppen från biltrafiken. Kött är kanske ännu mer än bilismen en del av den västerländska livsstilen, åtminstone mentalt.
Miljöskatter och andra åtgärder för att begränsa biltrafiken är sedan länge accepterat som något som behövs, från vänster till höger i den svenska partipolitiken. Nu har det dock visat sig att kött- och mjölkproduktionen står för ännu större utsläpp av växthusgaser, och den enda rimliga slutsatsen är väl att också miljöskatta animaliska livsmedel? Eller?

Nej, inte alls, enligt konservativa bastioner, som Svenska Dagbladets ledarredaktion och Lantbrukarnas Riksförbund. LRF försvarar den svenska köttproduktionen med en klassisk variant av att skylla ifrån sig: ”De andra är mycket värre!”.

I sitt svar på inslaget om köttets miljöpåverkan i SVT:s Uppdrag Granskning skriver LRF att i Brasilien – där genererar minsann köttproduktionen ännu mer miljöfarliga utsläpp än i Sverige.
På detta kan man lätt svara: Visst, det må så vara, att det finns ännu mer miljöfarlig köttproduktion i andra länder. Men varför skulle det hindra oss att agera mot miljöfarlig matproduktion här?

Om det skulle vara möjligt att införa en extra straffskatt på importerat kött hade det förstås inte varit fel, men dagens frihandelsregler förhindrar dessvärre sådana nationella regler. Så länge frihandel mer eller mindre framhålls som en religion inom den globala politiken kommer vi tvingas hitta andra vägar att minska miljöfarlig verksamhet.

I första hand kan vi redan nu göra det enda vettiga: straffbeskatta animaliska livsmedel (säväl svenska som importerade) istället för att subventionera dem (som vi gör i dag).

Nu säger många högerdebattörer att förslaget om köttskatt helt enkelt är ett oacceptabelt krav från vego-talibaner, som bara älskar att från staten reglera folks matvanor. Men varför skulle 60-70 procent av priset på den miljöfarliga bensinen kunna bestå av skatt, medan köttet både har en skattesubventionerad produktion och en låg moms på 12 procent?
Svaret är att våra matvanor upplevs som något djupt privat. Något som ingen annan ska lägga sig i. Därför är det viktigt att konkretisera kravet på köttskatt. Köttskatt innebär ju inte att kött förbjuds. Även vi som är veganer och vegetarianer inser att det inte skulle vara möjligt med något sådant förbud.

De som äter kött kommer alltså att kunna knapra vidare, men det kommer att svida lite mer i plånboken. Forskning på Chalmers Tekniska Högskola visar att det räcker med 15 kronors straffskatt per kilo nötkött för att minska konsumtionen med 13 procent.

Miljöskatt på animaliska livsmedel kommer helt enkelt att minska konsumtionen av kött, och öka försäljningen av vegetariska livsmedel. Det tjänar både miljön och vi själva på. Att färre djur behöver plågas av köttindustrins ovärdiga djurhållning är en god bieeffekt.
De som motsätter sig köttskatt har hittills inte kunnat prestera ett enda hederligt argument. Ändå påstår de sig värna om miljön. Det är inte annat än politiskt hyckleri.

Linus Brohult